Att få vara sig själv, som levande med autism

Ju mer tydligt det bli att maskering är en påtvingad strategi för social överlevnad bland alla neurotypiker, så rekommenderar allt fler experter och autistiska personer via vår mailbox att man istället försöker hitta vägar för ”avmaskering” i miljöer som kan vara säkra för de med autism.

Målet med avmaskering är att minska den utmattning och psykiska ohälsa som maskeringen orsakar, och att kunna vara sitt autentiska jag. Det som motverkas pga ”tvånget” av anpassning till det neurotypiska samhället för de flesta autister.

I längden handlar det om att gruppen neurotypiker måste lära sig om och anpassa sig till neurodiversitet, snarare än att den autistiska individen ensam ska bära hela bördan av anpassningen. Den inkludering många pratar om skall göra så de med autism skall slippa maskera.

• Fokus på anpassningar för neurotypiker:

  • Tydlighet, förutsägbarhet och rutiner.

  • Ostimulerande (lugna) miljöer.

  • Tillåtelse att använda sinneshjälpmedel (t.ex. hörselkåpor) och röra sig (stimming/promenad under samtal) vid behov.

För att människor utan autism (neurotypiska, NT) ska kunna förstå hur de skall bemöta autistiska personer mer inkluderande, handlar det i stort om att anpassa kommunikationsstilen och vara öppen för att den autistiska personens sätt att interagera inte är ett misslyckande, utan ett annorlunda sätt att fungera.

Hur är det möjligt för neurotypiska människor att bemöta autistiska personer mer accepterande?

Många autistiska personer har antingen över- eller underkänslighet (hypersensitivitet/hyposensitivitet) för sinnesintryck.

• Acceptera Sinneshjälpmedel: Respektera användningen av verktyg som hjälper till att reglera sinnesintryck, såsom hörselkåpor (även inomhus), solglasögon eller att få sitta lite i utkanten. Se dessa som nödvändiga hjälpmedel, inte udda accessoarer.

• Minska Sensorisk Belastning: När det är möjligt, välj mötesplatser som är tysta, lugna och välordnade (mindre rörigt). Undvik starka parfymer, cigarettrök eller blinkande lampor om du vet att personen är känslig.

Tydlig och Direkt Kommunikation

• Var Bokstavlig: Undvik sarkasm, ironi, bildspråk eller underförstådda skämt om du inte är säker på att de förstås. Säg precis vad du menar.

  • Exempel: Säg ”Kan du stänga dörren?” istället för ”Är det kallt här inne?”.

• Var Tydlig med Syftet: Inled samtal genom att tydligt ange ämnet eller syftet. Detta minskar stressen kring att försöka tyda vad samtalet kommer att handla om.

• Ge Bearbetningstid: Autistiska personer behöver ofta längre tid för att bearbeta information och formulera svar. Var tyst och ha tålamod efter att du har ställt en fråga. Fyll inte i tystnaden.

Acceptera Annorlunda Sociala Signaler

• Normalisera Ögonkontakt: Acceptera bristen på ögonkontakt. Att tvinga fram ögonkontakt är ofta fysiskt smärtsamt och distraherande för autistiska personer. Låt personen titta dit den känner sig mest bekväm (ofta mot munnen, i sidled eller nedåt) – det betyder inte att de inte lyssnar.

• Tillåt Stimming: Acceptera och tillåt stimming (självstimulerande beteenden som att vagga, pilla, röra på fötterna). Detta är en mekanism för att reglera känslor och stress. Stimming hjälper faktiskt personen att koncentrera sig, istället för att störa.

• Respektera Sättet att Prata om Intressen: När en autistisk person pratar intensivt och detaljerat om ett specialintresse, uppmuntra det! Se det som en styrka och ett tecken på engagemang, inte som en social överträdelse. Visa äkta intresse och ställ följdfrågor.

Genom att anpassa kommunikationsstilen och miljön, då flyttas ansvaret för inkludering från den autistiska personen (som måste maskera) till den neurotypiska miljön (som skapar acceptans). Det är ett steg till verkligen inkludering och att tillåta alla att vara sig själva.