Det kallas autistiskt blomstrande

Det har kommit ett nytt ord som används inom såväl ”neurodiversitetsrörelsen” som inom modern forskning, vilket är autistiskt blomstrande. Detta handlar om vad som krävs för att autistiska personer inte bara ska ”fungera” eller överleva i ett neurotypiskt samhälle, utan faktiskt må bra, utvecklas och leva ett meningsfullt liv på sina egna villkor.

Det finns också ett annat begrepp som egentligen säger mer om vad det är, vilket är autistiskt välmående.

Autistiskt blomstrande

Traditionella insatser mäter ofta framgång utifrån hur den ”osynliga” autismen blir utåt. Som till exempel neurotypiska värderingar, om personen med autism klarar av att sitta stilla, hålla ögonkontakt eller arbeta heltid utan anpassningar, även om det leder till utmattning eller psykisk ohälsa. Autistiskt blomstrande flyttar fokus till individens inre upplevelse av livskvalitet, energi och välbefinnande.

Autistiskt välmående

Där autistiskt blomstrande betonar utveckling, självförverkligande och att nå sin fulla potential, fungerar autistiskt välmående som själva grundfundamentet i vardagen. Där sådant som hållbar energi, emotionell trygghet och balans i nervsystemet, är det viktiga för ett hållbart liv.

Vi väljer här att fokusera på autistiskt välmående. Detta för att det hjälper fler och vi slipper vara en del av ”floskeltoppen” av nya begrepp som ändå redan finns i ordförrådet och ordlistan.

Vad kan bygga välmående

Autistiskt välmående (autistic wellbeing) handlar om vad som skapar hälsa, trygghet och livskvalitet utifrån en autistisk persons egna behov och neurologiska förutsättningar. Detta i förhållande till än snarare utifrån neurotypiska normer för hur ett ”bra liv” ska se ut.

Vi har skrivit mycket om detta tidigare, men det tål att upprepas för att det ska fastna. Så här tar vi det igen…

• Energihushållning och återhämtning: Att förstå och respektera sin energibudget (ofta beskrivet med skedteorin). Återhämtning för en autistisk person innebär ofta tystnad, ensamtid, förutsägbarhet och engagemang i specialintressen. Inte nödvändigtvis socialt umgänge eller fysisk aktivitet som i traditionella hälsoråd.
• Sensorisk anpassning: Tillgång till miljöer och hjälpmedel (som brusreducerande hörlurar, dämpad belysning, tyngdtäcken eller bekväma kläder) som minskar sensorisk överbelastning (overload) och förebygger meltdowns och shutdowns.
• Förutsägbarhet och kontroll: Tydlighet kring vad som ska hända, när och varför. Att ha inflytande över sin tid och sina rutiner minskar den kroniska stress som ofta uppstår i en oförutsägbar omvärld.
• Emotionell validering och självacceptans: Att släppa skammen kring att fungera annorlunda, att förstå sina egna gränser och att tillåta sig själv att sluta maskera i trygga sammanhang.
• Anpassad kommunikation: Att få kommunicera på det sätt som kostar minst energi – till exempel skriftligt istället för via telefonsamtal, eller direkt och konkret utan att behöva tolka outtalade sociala koder.

För en autistisk person kommer det som ordineras från sjukvården till neurotypiska personer leda till utmattning (autistic burnout). Genom att definiera välmående på autistiska villkor blir det möjligt att utforma stöd, arbetsplatser och vårdinsatser som faktiskt stärker hälsan istället för att tära på den.

Att må bra på autistiska villkor handlar om att sluta mäta sitt välmående efter neurotypiska normer och istället bygga ett liv utifrån hur den egna hjärnan och nervsystemet faktiskt fungerar. Istället för att försöka ”passa in” eller öva bort autistiska drag, ligger fokus på hållbarhet, energi hushållning och självacceptans.

Vad behöver neurotypiker förstå ?

1. Rutiner är inte ett tecken på stelbenthet, utan ett sätt att spara mental energi.
2. Att gunga, vifta med händerna, snurra på ett föremål eller nynna hjälper nervsystemet att reglera känslor och intryck.
3. Brusreducerande hörlurar, solglasögon inomhus, tyngdtäcken, bekväma kläder utan skavande lappar eller tuggvänliga smycken är verktyg för att minska hjärnans arbetsbelastning.
4. Vila behöver inte betyda att ligga i ett mörkt rum (även om det ibland behövs). Att ägna sig åt ett särintresse eller att stimma kan vara djupt återhämtande eftersom det ger hjärnan förutsägbarhet och dopamin.