En autistisk utmattning (autistic burnout) uppstår när belastningen under en längre tid överstiger nervsystemets kapacitet. Det skiljer sig från ”vanlig” depression eller utmattningssyndrom. Detta innebär att standardbehandlingar (som att bara ”utmana sina rädslor” eller träna mer) ofta förvärrar tillståndet.
Den återhämtning som det finns behov av handlar inte om att vila ett par veckor och sedan gå tillbaka till samma liv, utan om att skydda nervsystemet och förändra den livssituation som gjorde att detta uppkom. Därav fungerar för det allra mesta inte det som vården idag ofta föreslår som lösning.
Läkningsprocessen måste som oftast vara
- Ta bort allt som inte är absolut nödvändigt för överlevnad (städning, sociala förpliktelser, kravfyllda aktiviteter).
- Om att duscha känns övermäktigt, dela upp det eller hoppa över det.
- Tillåt dig att göra saker ”tillräckligt bra” istället för perfekt.
Lästips :: Vi har skrivit mer om detta tidigare – Artikel
Maskering är den stora kostnaden
Att konstant försöka verka neurotypisk (hålla ögonkontakt, dölja rörelser, undertrycka behov) dränerar enorma mängder energi. För att det skall kommas bort från så behövs.
- Tillåt dig själv att (vifta med händerna, gunga, använda pillepill-leksaker) för att reglera nervsystemet.
- Umgås med personer där du inte behöver upprätthålla en fasad, eller välj att vara helt själv.
- Ägna tid åt dina intressen utan skuld, även om det känns ”onyttigt” för omvärlden.
För autistiska personer är specialintressen inte bara en hobby. Det är en kraftfull metod för återhämtning och nervsystemsreglering. Detta är något som de utan autism sällan har en större förståelse inför. Så detta behöver ofta påpekas, trots att det inte skall behövas i ett sammanhang där det skall råda ”acceptans för olikheter”.
Vad är det som ofta missas av vården och psykiatrin
Att autistisk utmattning behandlas fel inom vården & psykiatrin är tyvärr väldigt vanligt. Eftersom vården är uppbyggd kring neurotypiska normer och standardiserade psykiatriska modeller missar de ofta helt kärnan i vad autistisk utmattning handlar om.
Det förväxlas med ”vanlig” depression eller utmattningssyndrom
Vården sätter nästan alltid diagnosen utmattningssyndrom eller egentlig depression.
♣ Vad vården ofta missar
Vid en depression handlar behandlingen ofta om att aktivera patienten (beteendeaktivering), bryta isolering och träna. Vid autistisk utmattning stjälper detta som oftast patienten.
♦ Att tvingas iväg på aktiviteter eller att socialisera förvärrar överbelastningen på nervsystemet mycket kraftigt.
Missförstånd kring KBT och ”exponering”
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är standardbehandlingen inom psykiatrin och företagshälsovården.
♣ Vad vården missar
KBT utgår ofta från att patientens undvikande beror på ångest eller katastroftankar som behöver utmanas genom exponering. Men när en autistisk person undviker t.ex. öppna kontorslandskap, köpcentrum eller sociala sammanhang beror det oftast på reell sensorisk smärta och överbelastning, inte irrationella rädslor.
♦ Att ”exponeras” för intryck läker inte ett överbelastat nervsystem, det knäcker det ytterligare.
Maskeringens pris syns inte
Många autistiska personer (särskilt kvinnor och personer som fått diagnos sent i livet) har utvecklat en hög förmåga att maskera – det vill säga dölja sina svårigheter, hålla ögonkontakt och verka ”fungerande”.
♣ Vad vården missar
Psykiatrin och företagshälsovården ser ofta en person som pratar väl, ler, har god insikt och verkar sammanhängande under ett 45-minutersmöte. De missar att patienten förbrukat hela veckans energireserv bara för att klara av själva läkarbesöket, och kraschar totalt så fort de kommer hem.
Den största kompetenskrocken är : Vården försöker ofta behandla autistisk utmattning genom att förändra hur personen tänker och känner. När det istället faktiskt är så att personen med autism behöver stöd med att förändra hur personen lever och hur miljön runt omkring är utformad.
Lämna ett svar