Double Empathy Problem (teorin om dubbel empati), myntad av Dr. Damian Milton, utmanar den gamla bilden av att autism innebär en ”brist” på empati. Istället beskriver teorin ett kommunikationsgap som oftast uppstår mellan två grupper med olika kognitiva stilar och sätt att processa världen.
Här har vi då skapat en saklig genomgång av hur detta gap kan skapa svårigheter specifikt för neurotypiker (NT).
Neurotypiker förlitar sig ofta på ett intuitivt, outtalat språk bestående av små ansiktsuttryck, tonfall och kroppsspråk. När en autistisk person inte sänder ut dessa förväntade signaler, drabbas den neurotypiska parten ofta av:
- Osäkerhet: NT-personen kan ha svårt att avgöra om den autistiska personen är nöjd, uttråkad eller arg.
- Felbedömningar: Brist på ögonkontakt eller ett ”platt” ansiktsuttryck (flat affect) tolkas ofta felaktigt av neurotypiker som ointresse, arrogans eller fientlighet, trots att det för den autistiska personen bara är ett neutralt tillstånd.
Precis som autistiska personer kämpar med att förstå neurotypiska normer, upplever neurotypiker en ökad kognitiv belastning när de kommunicerar med någon som inte delar deras sociala förväntningar.
- Brist på ”Socialt Smörjmedel”: Neurotypiker använder ofta kallprat (small talk) för att bygga trygghet. När en autistisk person går direkt på fakta eller hoppar över artighetsfraser, kan NT-personen känna sig socialt ”osäker” eller uppleva samtalet som abrupt och obekvämt.
- Direkt vs. Indirekt kommunikation: Neurotypiker kommunicerar ofta mellan raderna. När deras pikar eller mjuka antydningar inte landar, kan de känna sig frustrerade eller tvingade att vara ”otrevligt direkta”, vilket kan gå emot deras egen sociala programmering.
Forskning har visat att neurotypiska personer faktiskt kan ha svårare att visa empati för autistiska personer än för andra neurotypiker.
- Projektionsproblem: Vi har lättast att känna empati för de som liknar oss själva. Eftersom den autistiska personens upplevelsevärld (t.ex. sensorisk känslighet) skiljer sig radikalt, har NT-personen svårt att ”sätta sig in i” situationen.
- Exempel: En neurotypiker kan ha svårt att förstå varför ett svagt surrande från en lampa kan orsaka verklig smärta eller stress, vilket leder till att de avfärdar den autistiska personens reaktion som ”överdriven”.
Människor är evolutionärt kodade att reagera på avvikelser i socialt beteende. Studier visar att neurotypiker ofta bildar sig en negativ uppfattning om autistiska personer inom bara några sekunder (tunnskivsbedömningar).
-
Instinktivt obehag: Neurotypikern kan uppleva en diffus känsla av att ”något inte stämmer”, vilket kan leda till att de undviker kontakt, inte för att de är dömande medvetet, utan för att det sociala flödet de är vana vid inte fungerar.
Problemet för neurotypikern är alltså inte en brist på förmåga, utan att deras invanda sociala verktygslåda inte fungerar. Det kräver en medveten ansträngning att översätta mellan två olika ”operativsystem”, vilket kan vara både utmattande och förvirrande om man inte är medveten om att felet ligger i själva kopplingen, inte hos individen.
Några mer konkreta sätt på hur en neurotypiker kan utveckla sin sociala verktygslåda
Neurotypiker är experter på att läsa in dolda budskap i tonfall och blickar. I umgänget med autistiska personer blir detta verktyg ofta ett hinder.
- Verktyg: Utgå från att det som sägs är exakt det som menas. Om en autistisk person säger ”Jag är trött”, betyder det oftast bara det – inte att de är uttråkade på dig eller vill att du ska gå.
- Aktion: Sluta leta efter ”pikar” eller passiv aggressivitet där de sannolikt inte finns.
Istället för att förvänta sig att den andre ska läsa av ens behov genom kroppsspråk, behöver NT-personen bli tydligare.
- Verktyg: Uttala dina behov och förväntningar verbalt.
- Exempel: Istället för att sucka högt för att visa att du är stressad, säg: ”Jag känner mig lite stressad just nu och behöver jobba ifred i 20 minuter.” Detta minskar den kognitiva belastningen för båda parter.
Neurotypiker tar ofta för givet att deras upplevelse av miljön är den ”normala”.
- Verktyg: Acceptera att andras nervsystem reagerar annorlunda utan att ifrågasätta det.
- Aktion: Om en person behöver ha hörselkåpor vid ett middagsbord eller inte kan sitta i starkt lysrörsljus, se det som ett medicinskt/biologiskt behov (likt att behöva glasögon) snarare än ett socialt avståndstagande eller en ”ovana”.
Många neurotypiska artighetsregler (som ögonkontakt eller kallprat) är inte universella tecken på respekt.
- Verktyg: Koppla loss begreppet ”respekt” från specifika kroppsliga beteenden.
- Insikt: En person kan lyssna intensivt utan att titta dig i ögonen. Att hoppa över kallprat och gå direkt på ett ämne (infodumping) är ofta den autistiska personens sätt att visa förtroende och engagemang. Se det som en komplimang snarare än oartighet.
När det sociala flödet hackar, känner neurotypiker ofta ett instinktivt obehag eller en impuls att ”fixa” tystnaden.
- Verktyg: ”Sitt i båten”. Lär dig att tolerera längre pauser i samtalet eller att någon inte svarar med förväntad emotionell intensitet.
- Aktion: Reflektera över din egen reaktion: ”Varför känner jag mig förolämpad nu? Är det för att personen faktiskt var elak, eller bara för att de inte använde den sociala mask jag förväntade mig?”
Neurotypiker ser ofta repetitiva rörelser (stimming) som något som bör döljas.
- Verktyg: Normalisera självreglering.
- Aktion: Kommentera inte om någon gungar, pillar med något eller behöver gå undan en stund. Respektera behovet av paus utan att kräva en lång förklaring eller göra det till en ”grej”.
Från ”Gyllene regeln” till ”Platinaregeln”
Den gyllene regeln säger: ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”. För att respektera autism behöver neurotypikern gå över till Platinaregeln: ”Behandla andra som de själva vill bli behandlade”.
Det handlar om att inse att ens egna sociala instinkter inte är en universell sanning, utan bara ett av flera sätt att fungera på. När neurotypikern slutar kräva att den autistiska personen ska ”möta dem på mitten” (vilket ofta kräver enorm ansträngning/masking av den autistiska) och istället tar ett steg mot deras sätt att kommunicera, skapas verklig inkludering.
Lämna ett svar