Det finns idag många som skall jobba hemma eller som ”tvingas” att ha videosamtal med diverse instanser i samhället. De som lever med en högfunktionell diagnos är mer utsatta än de ”normalstörda”.
Det som oftast är mer krävande med virtuella möten för den med en högfunktionell diagnos är att det inte finns plats för att de mer subtila sakerna som händer i ett fysiskt möte.
Många med en högfunktionell diagnos har svårt med att hela tiden ha ögonkontakt. Digitala möten kräver ofta det, vilket gör att de digitala möten som ofta krävs tar mer energi än det fysiska mötet.
Digitala möten kräver också att vi som människor hela tiden är aktiva på ett annat sätt. Det är svårt att subtilt nicka medhållande i ett digitalt möte, som det går i ett fysiskt. Det subtila lär sig människor med högfunktionella diagnoser att läsa av med tiden.
För den som skall ha ett virtuellt möte med en person med högfunktionell autism bär tänka på att den skickar ut vad mötet skall handla om i förhand och tiden mötet skall börja och avslutas. Precis på samma sätta det annars kallas till möten på t.ex arbetsplatsen.
[…] Det är mycket prat om detta med olika typer av möten när det gäller att bemöta människor med en högfunktionell diagnos, såväl analoga som digitala möten. […]