Det finns ett reellt glapp mellan det som företag kommunicerar och hur de med autism bemöts och får stöd i arbetslivet. Detta gör att många med autism förr eller senare blir hänvisade till att söka sjukersättning.
Vi får via många mail som kommer till oss, insikten att det stora flertalet arbetsgivare brister i anpassningarna. Många moderna arbetsplatser är nämligen utformade för neurotypiska personer. Det som ses som en ”inspirerande miljö” kan vara en sensorisk mardröm för någon med autism.
- Öppna kontorslandskap: Ljud, rörelser och starkt ljus kan leda till sensorisk överbelastning (sensory overload), vilket dränerar energi mycket snabbt.
- Socialt brus: Det informella ”snacket” vid kaffemaskinen eller otydliga sociala regler tar enormt mycket kraft att navigera.
- Brist på förutsägbarhet: Luddiga instruktioner, hastiga möten utan dagordning och outtalade sociala förväntningar skapar en konstant stressrespons i nervsystemet.
Det som är en av bristerna i kunskap visas tydligast genom att många arbetsgivare tror fortfarande 2026, att anpassningar kräver dyra ombyggnationer, när det i själva verket ofta kan handa om relativt enkla saker. Likt…
- Tydligare instruktioner (skriftligt istället för muntligt).
- Möjlighet till hörselkåpor eller fast skrivbordsplats.
- Flexibla arbetstider.
- Eget rum, för att kunna gå undan.
Företagens prat om mångfald
När företag pratar om mångfald handlar det ofta om kön eller etnicitet (vilket är viktigt), men neurodiversitet glöms ofta bort. För neurodiversitet kräver nämligen att man ändrar på hur man jobbar, inte bara vem man jobbar med.
Därav så blir ofta sjukersättning slutstationen när arbetsmarknaden vägrar sänka trösklarna, trots att kompetensen finns där. Det är ett slöseri med mänsklig potential.
När sjukersättning till slut blir ett måste…
Vägen fram till sjukersättning kantas ofta av att man har försökt ”maskera” (dölja sina autistiska drag) för att passa in. Maskering leder som oftast till psykisk ohälsa och ibland blir även självmordsförsök en följd. Detta för att såväl som psykiatrin, vården och Försäkringskassan motarbetar beviljande av sjukersättning.
För att ständigt ha ett behov av att analysera sociala koder och uthärda sensoriskt kaos utan relevant stöd från såväl arbetsgivare som samhället i stort leder till en specifik form av utmattning som kommer ta flera år att återhämta sig från.
Kunskapen om autistisk utmattning saknas till stor del i dagens sjukvård och psykiatri. De vill istället lösa det mesta med att skriva ut KBT & SSRI, vilket blir helt fel.
Det finns dessutom en idé hos Försäkringskassan att ha den med autism jobbat en gång så kan den jobba igen. Detta trots att det som oftast lett till återkommande perioder av djup psykisk ohälsa, när individen med autism återkommande försökt att leva upp till samhällets förväntningar. Så när väl beviljandet av sjukersättning uppnås så är energin ofta så slut att även vardagliga sysslor känns övermäktiga.
Lämna ett svar