Det är vanligt att de som skall jobba med att stödja oss med en högfunktionell diagnos inom autismspektrum till arbete och egen försörjning har en nedsättande attityd & bemötande.
Allas rätt till arbete & egen försörjning är det väldigt få som verkar ha vetskapen om. Speciellt tydligt blir det när de som skall stödja och som säger sig kunna och vilja ge stöd till funktionshindrade inte gör det som de utlovar.
Enligt Försäkringskassan så är funktionsnedsättning klassat som en sjukdom. Då de vill att vuxna människor med t.ex Aspergers skall ha sjukersättning. Hos socialtjänsten kan handläggare utan att blinka ”lägga huvudet på sned” och lite ”snällt” fråga, mår du verkligen bra av att jobba?
Hos myndigheten Arbetsförmedlingen kan de uttrycka att den med en högfunktionell diagnos inte kan rehabiliteras, utan skall ha stöd med habilitering. De anser med all tydlighet alltså att människor inte kan eller skall jobba. Ändå står det att de skall ge de som vill jobba vägen till en anställning.
Hur kommer det sig att det anställs människor på stödfunktioner i samhället som har så utbredd okunskap och sunkiga attityder gentemot de som skall ha stödet till egen inkomst?
- Vad är drivkraften att se ner på de som inte är som andra?
Lämna ett svar