Personalen inom den svenska vården verkar ha klara problem med att förstå vad en människa med funktionsvariation säger & kommunicerar. Ofta så frågar de efter en annan att prata med än den som sitter framför dem, deras klient som de skall hjälpa. En ren flrolämpning rakt i ansikte gentemot den som lever med en funktionedsättning. Utfallet blir att de tror sig tolka vad som menas, men de förstår inte vad som sägs.
Tydligast blir denna oförmåga när den de skall hjälpa är en man med psykisk ohälsa och en diagnos inom autismspektrum ber om stöd för att vilja leva & åter kunna bli en del av svensk arbetsmarknad.
En funktis får inte må dåligt, speciellt om det är en man, som ofta bemöts som att den ljuger. Sedan kan vi fundera på varför fler män begår självmord än kvinnor.
Enligt gällande regelverk är Habiliteringen den instans som skall hjälpa människor med att skapa goda villkor för ett självständigt liv, och ett aktivt deltagande i samhällslivet.
Varken Socialtjänsten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller Psykiatrin har samma ansvar och uppdrag som just Habiliteringen. Ändå försöker just Habiliteringen skjuta över ansvaret på andra, genom att hävda att alla snabba förändringar som habiliteringen skall stödja genom är ”akuta ärenden” vilket de inte skall jobba med.
Mest är det socialtjänsten de försöker att skjuta över ansvaret till. Detta fungerar inte när den som söker stöd för den har behov av det har egen bostad och kan jobba, ändå försöker de.
Slutsatsen kan inte bli annan än att habiliteringen och dess personal sitter värde 0 på en människa med funktionsvariation inom autismspektrum. De gör helst inte sitt jobb för att stödja brukaren som vill leva.
Utfallet blir som oftast, i bästa fall : Det ända den erbjuds är 10-12mån väntan på ett informationsmöte. Att försöka att söka stöd hos andra instanser under tiden är ingen ide då alla ändå kommer hänvisa till just habiliteringen.
Så får en människa med funktionsvariation må dåligt om den skall ha något värde som människa? För att få det stöd den har behov av!
// Karl & Mikael
Lämna ett svar